Den idealiska mängden sellerijuice för de flesta vuxna är minst 4,8 dl om dagen. Man måste förstås inte börja där – det går utmärkt att börja med en dryg deciliter eller två om du är känslig och därifrån öka mängden lite grann varje dag, så att du hinner vänja dig.
När du väl känner dig redo är det dock bra om du kan dricka minst 4,8 dl varje dag. Varför? För att de flesta människor har mer än ett hälsoproblem att avhjälpa. Sellerijuicen har långa sträckor att tillryggalägga i kroppen, och det första hindret kommer vanligtvis redan i munnen, med bakterier, tandkrämsrester eller spår av munvatten. (Var noga med att skölja munnen noga med vatten när du borstat tänderna och innan du dricker din sellerijuice, så att du blir av med eventuellt skräp. Eller ännu bättre – vänta med att borsta tänderna tills du druckit din juice.)
Sedan har vi matstrupen, där sellerijuicen stöter på nya bakterier och depåer av ammoniak och ohjälpsamma, skadliga syror. Därefter ställs den inför nästa problem precis när den ska lämna magsäcken och gå in i tolvfingertarmen (porten till tunntarmen). Det finns en liten tröskel precis före tolvfingertarmen, och beroende på hur gammal personen är kan det finnas flera årtiondens – ibland trettio eller fyrtio års – skräp som tjocknat till en kaka över den lilla tröskeln. Skräpet kan komma från proteiner, fetter, konserveringsmedel, härdad ammoniak, syror och mycket annat, som har tjocknat till en seg, frätande massa. Sellerijuicens natriumklustersalter börjar nöta ner den här gamla kullen av giftig gegga och löser undan för undan upp den.
Så först måste sellerijuicen ta sig över alla dessa hinder. Sedan, när den fortsätter genom tolvfingertarmen, möter den vanligtvis en hel armé av H. pylori, streptokocker och andra bakterier – för de flesta människor lever med sådana odiagnostiserade bakterieangrepp. Sellerijuicen måste slåss aktivt för sin överlevnad, och den är redan försvagad efter mötet med tandkrämsrester och bakterier i munnen, ammoniak, syror och fler bakterier i matstrupen och det skräp som ansamlats i magen genom åren.
På sin fortsatta väg genom tolvfingertarmen konfronteras sellerijuicen av syror, eftersom nästan alla människor har ett för lågt pH-värde nuförtiden. Tarmmiljön är inte med automatik basisk. Visst, om en person är frisk så är hans eller hennes pH-värde antagligen ganska balanserat, och sellerijuicen behöver inte göra så mycket åt just den saken. Men de flesta människor lever med stora bakteriekolonier, och bakterier är kraftigt försurande. Onyttiga dieter och höga stressnivåer bidrar också till ökad syrabildning. Så snart vi tar den första klunken sellerijuice börjar pH-värdet i kroppen förändras, med början i munnen och sedan hela vägen ner till mag-tarmkanalen. Det är nästan som en explosion när sellerin kämpar för att motverka försurningen, och den kampen utgör ännu en utmaning på sellerins resa genom vårt system.
Visst låter det som en hel del som sellerijuicen ställs inför och behöver kraft till? Och det slutar inte där. Bara några centimeter längre in i tarmkanalen stöter juicen på en slemfläck. Den finns där hos både unga och gamla – ett lager av slamkrypare som streptokocker och E. coli och andra bråkstakebakterier, vanligtvis i sällskap med två eller tre olika typer av svamp, som alla bara väntar på protein från ägg eller tillsatt kollagen som vi konsumerar, eller laktos från mjölk, ost, smör eller andra mjölkprodukter, så att de kan livnära sig på dem. Nu blir det i stället sellerijuicen som landar mitt i detta rövarband och får utkämpa ännu ett slag.
Dessutom finns det härsknat fett här som härdats och satt sig som kakor längs tarmväggen efter år av fettrik mat, antingen det handlat om nyttigt eller onyttigt fett, samt ruttnande protein som bildat små bollar och skapat fickor i tarmväggen där ytterligare bakterier och svamp kan gömma sig. Att börja städa upp här är ännu en punkt på sellerijuicens ”att göra”-lista.
Och det fortsätter. Den här beskrivningen innefattar bara de hinder som juicen mött på vägen ner i tarmen. Men tillsätt sedan ett överskott av adrenalin – från till exempel att du ätit på språng, eller under stress, med spänningar i magen, eller om du ätit för mycket fett till middagen kvällen innan utan att inse det; allt sådant får binjurarna att utsöndra adrenalin. När överskottsadrenalinet kommer in i tarmkanalen fräter det på tarmväggarna. Det mättar cellerna i hela kroppen, så om du befunnit dig under stark stress eller upplevt ytterligare en adrenalinreaktion dagen innan så finns adrenalinet fortfarande kvar i tarmkanalen. Sellerijuicen skrider till verket med att neutralisera den: ytterligare en punkt på listan. Och även om sellerijuicen försöker så gott den kan är det en utmaning med tanke på allt som skett på dess väg hittills.
En fettrik middag gör mer än att bara skapa ett överskott av adrenalin. Fett från maten dröjer sig kvar i magen, från magsäcken till tunntarmen och vidare till tjocktarmen, som en oljefläck, och sellerijuicen tar hand om den saken också. Stora mängder av sådant fett tar mycket av juicens läkande komponenter i anspråk. Det förbrukar natriumklustersalter, eftersom de måste användas för att lösa upp fettet och rensa ut det ur tarmen. Detta betyder att om en person äter en extra tung middag, kanske med något stekt till huvudrätt och sedan dessert också, så kommer sellerijuicen att ha extra mycket jobb nästa morgon, och det gör att dess mer övergripande läkande arbete skjuts upp ytterligare.
Och vägen genom matsmältningssystemet är ju bara början. Större delen av världens befolkning har också en nedsatt leverfunktion, och det är den stora delen: den sellerijuice vi dricker måste klara hela resan ner till tjocktarmen för att kunna tas upp i blodet, så att juicens aktiva komponenter kan färdas via portalvenen in i levern och sedan vidare till gallblåsan. Oavsett vilka hälsoproblem du står inför i livet betyder en friskare lever en ökad chans att tillfriskna från alla tänkbara symtom och krämpor – och 4,8 deciliter är den magiska mängden för att åstadkomma det hos majoriteten av alla vuxna. (Jag kommer snart till hur man ska dosera för barn.)
När sellerijuicen väl tagit sig in i levern ställs den inför nästa rad av hinder. För det första är levern hos de flesta förorenad av gifter, bekämpningsmedel, plaster och andra petroleumprodukter, lösningsmedel, patogener som virus och bakterier och många fler bråkstakar. Allt detta belastar leverns gallproduktion. När sellerijuicens beståndsdelar kommer in i gallproduktionsregionen – om de fortfarande besitter tillräckligt mycket kraft – stärker de den galla som levern skickar till gallblåsan. Den sellerijuiceförstärkta gallan kan sedan börja lösa upp och avlägsna pålagringar och slem i gallblåsan samtidigt som den bryter ner och löser upp gallstenar. Om du druckit stora mängder sellerijuice tillräckligt länge för att systemet ska ha blivit rent och friskt kommer sellerijuicen därefter att lämna gallblåsan med gallan när den utsöndras i tarmkanalen. Det är en del av sellerijuicens ansvar: att fullborda cykeln.
Men alla läkande komponenter i sellerijuicen följer inte med i gallan. En del lämnar levern via blodet och följer med upp till hjärtat och hjärnan, även om den läkande effekt som finns kvar vid det här laget är minimal om personen har en överbelastad lever, vilket de flesta har. Det tar tid för levern att bli så avgiftad att sellerijuicens beståndsdelar fortfarande har sin kraft kvar när de lämnar levern den vägen.
Men det är okej, för sellerijuicen har ett annat sätt att föra över sina välgörande substanser till blodet. Under dess första tid i tarmkanalen var det bara en del av juicen – ungefär hälften – som följde med till levern överhuvudtaget. Juicen spred ut sig på sin väg genom hinderbanan. Så under sin resa genom magen och de första 90 centimetrarna av tunntarmen togs den andra hälften av sellerijuicens komponenter upp genom tarmväggarna och gick direkt ut i blodet, utan att först passera levern. Resan i blodbanan erbjuder dock sin egen hinderbana. Hur mycket fett finns det i blodet? (Fett påverkar hur långt sellerijuicen kan ta sig i blodet.) Hur mycket gifter? Hur mycket tungmetaller väntar i de olika organen, till exempel hjärnan? Och på tal om hjärnan, hur många problem med signalsubstanserna finns det där? Allt detta utarmar och försvagar sellerijuicens läkande inverkan. Om signalsubstanserna i hjärnan minskar går sellerijuicen åt till att omedelbart återställa dem, vilket gör att den inte kommer längre än så. Om det finns tungmetaller att avlägsna går natriumklustersalterna i sellerijuicen åt till att föra ut dessa ur kroppen.
Med tanke på hur oerhört stort sellerijuicens uppdrag är kanske du förstår varför det är viktigt att få i sig tillräckliga mängder. Nästa gång någon frågar varför du måste ha i dig så mycket – tja, det är du själv som väljer. Du kan återge hela dramat med juicens olika arbetsstationer i kroppen (fast det kanske är bäst att först se till att personen inte sitter och äter!). Eller också kan du ge dem kortversionen: sellerijuicen har så många funktioner och utmaningar att ta sig an i kroppen för att bidra till läkning. Eller så kan du såklart låna ut den här boken. Vilket du än gör så vet du ju själv nu i alla fall hur det ligger till – och det är viktigt, för när vi knyter ihop sellerijuicens alla ”varför” blir den ännu mer verksam.
Utdrag ur boken Medial läkning: Kostguiden med tillåtelse av Livsenergi.
